tjeckoslovakia

ibland, inte alls sa ofta men ibland träffar man någon som inte är äcklig eller för full .som generat frågar efter ens namn och tittar ner i marken. som man råkar hamna brevid och som låter en bara sitta ner brevid utan några påhopp. och vi bara sitter där och tittar på människorna, jag med hans keps på huvudet. det är få som får mig le i dom där situationerna när jag tröttnat på röken och människorna. men han säger rätt, ibland händer det att någon säger rätt. cheer up säger han, så går vi ner till havet. en kväll där någon bara håller ens hand och håller om mig för en stund. och jag låter den hända.
en motsträvig och cynisk kvinna låter sig bli hempromenerad fast det egentligen inte behövs.
i knew you where that kind of girl that hates people. i knew it!
lämnar honom precis runt knuten och kommer vi inte se varandra någonsin mer nu? alltså vi bor inte i samma stad. det kommer fömodligen inte hända.
your hands are so tender. så jag trycker hårt och hårdare tills det gör ont
du ar stark. ja, det ar jag.
pojken såg ut som en övergiven ledsen hundvalp så jag tar hans nummer och säger godnatt
förmodligen kommer jag aldrig ringa.
sån är jag.

någongång ska jag bli snäll..sluta vara ett drygskåp och mobba pojkar för deras musiksmak som inte matchar min.
aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd