tjeckoslovakia

idag var vi på konsthallen och såg på david shrigleys stuff
efter att igår haft lugna myskvällen med vuxet samkväm med spel och mat..
bra omväxling med tanke på den vilda fredagen. jag fick en fin hiphopkeps av en man som men sen när han insåg att jag inte tänkte gå hem med honom, tog han tillbaka den..
fast det var eg inte ens hiphop utan ett skejtmärke på kepsen..fin var den iaf.
baby doll å keps. het stilcomb..
det roligaste under den kvällen (som var lite underlig pga män från mina olika liv. exstrulet å emokillen från gymnasiet osv.), var förutom att dansa som fan till 90musik och dricka mycket alkohol, den disabled mannen som åkte runt i rullstol..dels så var det små trappsteg lite överallt på klubben,,vet inte hur han tog sig upp för dom. sen så ser jag honom på dansgolvet..å han ligger på marken..men ansiktet neråt å rör sig inte..kanske var han för full och försökte ställa sig upp jag vet inte..
jag ba skrattade å peka..haha..fatta humorn.kanske inte så sympatiskt men jag stod på ett dansgolv. det var så bisarrt.
handikappshumor deluxe..

shrigley är fantastisk btw. jag är helt såld. ville bara va kvar å utställningen.
ska skaffa mig en av hans t-shirts som tyvärr var slut.
dessutom fikade vi i ett växthus i slottsparken efteråt...vuxet.
sen glömde jag bort att äta och resten av kvällen umgicks jag med exlover och så gled jag in i en självvalddimma.
tiden stannade och startade hela tiden och jag glömde allt mellan.
men jag kom hem
plus att en skum man förföljde mig hem.
mer om allt det en annan gång..


för övrigt känner jag mig lite besviken. på något. på att saker och ting spricker. blir fula, vardag. uttråkning
på att vi inte har något att säga varandra..
på att man aldrig slutar sakna
att hålet sitter kvar