hit the road



vi bilar in mot stan som har varit mitt strul sen jag var 17. jag är tillbaka, det är möllor och ängar och sol. det är patrick wolf och jag känner att jag kommer hem på något vis. att den stan fortfarande har plats för mig. den är fortfarande min. även om i en annan tappning.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0