tjeckoslovakia

jag ær i en ny stad. den påminner mig lite om victoria coach station nær jag landar med bussen. å dær står dom..de två jenterna. en av dom har jag inte sett på två år. dom ær sig lika. kvar i samma flummperiod.
tunnlarna in till staden fascinerar mig.
jag har aldrig varit hær førrut. jag hittar inte så bra å¨spårvagnar ær av ondo tycker jag. men jag har en skrynklig lapp, en karta utriven ur en telefonkatalog å går efter.
jag kænner mig som en amishkvinna som kommit in till stan och det ær stort konstigt allt. massa mænniskor.
går nerfør henrik ibsens gate med mina nya ronjastøvlar. stundom tænker jag att det kommer gå fintfint før att i næsta stund få ont i magen. åh hesten, wish you where here å peppade mig.
det ær åt helvetet. jag førsøker inte tænka på det men ibland slukar det mig. men jag får inte ge efter nu..outgoing och allt nytt.
jag ær førbannat trøtt på att vakna med gråtattacker. desperationen. jag har fan glømt allt sånt.

på mitt partimejobb har jag en dubbelgångare. hon ær kanske runt 21. samma hårfærg som mig, lite længre hår men samma hackiga frisyr. samma piercing på samma stællet med samma smycke, en storlek større. tur att min dubbelgångare ær skitsnygg. hon ska spela mig i filmen om mitt liv.
sen håller jag å bonda med en annan kvinna. funderar på att læmna mitt nummer. det ær svårt. man får liksom bjuda ut någon, det ær samma som att børja dejta..hej, tycker du om mig, ska vi træffas någongång å ta en fika?
jag sa att hon skulle åka hit å hælsa på..eftersom jag tænkte hælsa på henne i barcelona sen. vi får se.
nu ska jag åka hem till lægenheten med flickorna. ringa mina riktiga homies och førsøka andas lite