männen från förr
häromdagen när jag åkte tillbaka mot staden så satt det en kille i tågsätet snett framför mig som kändes bekant.
jag tror det var min högstadiecrush..som jag var ihop med i kanske 2 veckor.
det var något nytt för mig
men jag fick avsluta det. jag fick inte vara ihop med någon.
inga män och så har det varit. det där stränga kristna och rädslan angående döttrarna och männen.
en annan som jag heller inte kunde bli ihop med (nej jag orkade inte ta fajten då för jag mådde apa och sen ville jag inte smyga och ljuga heller, mer än jag gjorde redan) var kentkillen. det var han som var här i helgen.
jag vågade aldrig säga till honom varför jag inte ville bli ihop med honom.
han var snyggingen på skolan när jag gick i gymnasiet. åhh, vad jag trånade efter honom och sen blev min bästis ihop med en av hans vänner och så var jag där i hans soffa. hembränt och kent och hångel.
jag sov över hos honom i smyg en gång. då låg vi inte med varann. han kom innan vi hann dit. annars hade det blivit han som tog den, oskulden.
allt sedan dess har vi varit på samma fester någon gång om året. det är alltid lite konstigt mellan oss. han är blyg och en typisk toffelkille. nowadays är jag inte alls intresserad. men det är lite synd att vi inte lärde känna varandra. att jag känner hans vänner men inte just honom.
imorgon får jag besök av en någon. vi har träffats till och från i ..öhh. 3 år. med 1,5års paus pga utlandsvistelse/förhållande (nej det är aldrig jag som är i dem) det är svårt att skilja på kåthet och känslor , veta vart gränsenar går. men såhär bra har det aldrig varit, jag har slutat vara isdrottning och det handlar inte bara om att ligga för att sen dra dagen efter för att hellre hänga med någon annan. jag tror det var mycket osäkerhet inblandat där. och att ha det där mittemellanskapet och tro att det innebär att någon inte gillar en för det. ibland har jag sjukt svårt att låta någon betyda mycket för mig. särskilt att erkänna det för denne. jag har spelat så jävla oberörd de senaste åren och är lite trött på det. för jag är inte det, kommer inte vara det heller.
nu vet jag inte vad det är.,men det är bättre än någonsin för vi har börjat k o m m u n i c e r a. vilket också lett till att jag har the sex of my life.
den som lever får se. jag står med garden sänkt..iallafall halvsänkt. det är sjukt läskigt men spännande.
jag tror det var min högstadiecrush..som jag var ihop med i kanske 2 veckor.
det var något nytt för mig
men jag fick avsluta det. jag fick inte vara ihop med någon.
inga män och så har det varit. det där stränga kristna och rädslan angående döttrarna och männen.
en annan som jag heller inte kunde bli ihop med (nej jag orkade inte ta fajten då för jag mådde apa och sen ville jag inte smyga och ljuga heller, mer än jag gjorde redan) var kentkillen. det var han som var här i helgen.
jag vågade aldrig säga till honom varför jag inte ville bli ihop med honom.
han var snyggingen på skolan när jag gick i gymnasiet. åhh, vad jag trånade efter honom och sen blev min bästis ihop med en av hans vänner och så var jag där i hans soffa. hembränt och kent och hångel.
jag sov över hos honom i smyg en gång. då låg vi inte med varann. han kom innan vi hann dit. annars hade det blivit han som tog den, oskulden.
allt sedan dess har vi varit på samma fester någon gång om året. det är alltid lite konstigt mellan oss. han är blyg och en typisk toffelkille. nowadays är jag inte alls intresserad. men det är lite synd att vi inte lärde känna varandra. att jag känner hans vänner men inte just honom.
imorgon får jag besök av en någon. vi har träffats till och från i ..öhh. 3 år. med 1,5års paus pga utlandsvistelse/förhållande (nej det är aldrig jag som är i dem) det är svårt att skilja på kåthet och känslor , veta vart gränsenar går. men såhär bra har det aldrig varit, jag har slutat vara isdrottning och det handlar inte bara om att ligga för att sen dra dagen efter för att hellre hänga med någon annan. jag tror det var mycket osäkerhet inblandat där. och att ha det där mittemellanskapet och tro att det innebär att någon inte gillar en för det. ibland har jag sjukt svårt att låta någon betyda mycket för mig. särskilt att erkänna det för denne. jag har spelat så jävla oberörd de senaste åren och är lite trött på det. för jag är inte det, kommer inte vara det heller.
nu vet jag inte vad det är.,men det är bättre än någonsin för vi har börjat k o m m u n i c e r a. vilket också lett till att jag har the sex of my life.
den som lever får se. jag står med garden sänkt..iallafall halvsänkt. det är sjukt läskigt men spännande.
Kommentarer
Trackback
