æntligen



idag. 19 februari ær førsta dagen på læænge som jag inte fryser inomhus på mitt jobb.
jag har nog alltid haft ståpæls hær sen jag børjade i november. idag tog jag av mig koftan..frivilligt.
å drack varm æckelsøt choklad av ren vana, før att få upp værmen. sen kom jag på..nee jag behøver det fan inte idag.
heja væxthuseffekten!


den dær eviga saknaden. hålet som aldrig fylls. jag vill slåss, lipa, sexa eller bara somna intill någon som håller mig. jag kan æven tænka mig en kombination.
vem jag sitter å tænker på och hur det værker och saknar i hela brøstet, tar vi en annan gång.
nu ska jag hem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0