tjeckoslovakia

jobba jobba äta lunch, samma sak händer imorgon

det var lite av vårt slagord när vi jobbade i fabriken jag och hesten. den vi satt och nynnade till, vad ska du bli med ebba grön. den gjorde det lite lättare. vi delade hörlurarna. vi gjorde allt ihop. nu har det snart gått ett år sen vi sågs.
det river till i mig av saknad över människor jag varit nära. över människor jag inte kommer umgås med lika mycket och vi kan nog inte komma lika close igen. inte som man gör när man sover ihop varje natt. jag vill va närmre. ha tid till relationer med vänner i like a lot.

det skämtades om handikappade idag på jobbet. om någon som välte med peramobilen och sedan blev rånad. jag tänkte att glen hade skrattat gott och rått åt detta. en peramobil som välter är humor. människor som kör rattfulla i peramobil är också humor.

kan folk sluta föreslå att jag är preggo när jag berättar om min skumma måndagssjuka. nej, jag är inte med barn! snart kommer jag hetsköpa en grav-test.
det finns män på mitt jobb som pratar sådär retsamt med mig. med en underton. som inte betyder så mycket men jag ler retsamt tillbaka tänker att de får väl låtsasflirta lite med mig om dem vill. och jag kan vara charmig om jag vill.
hade jag sett någon liten söt pojk hade ju jag velat prata så med honom.
allt för att stå ut.
den fule som glor på mig får däremot inte prata med mig sådär. han har köpt en lägga i grannbyn bara för att et är billigt. kul liv du kommer ha dö i ett dött minisamhälle. sen har han fula fjun på hakan som gör att han ser ut att ha stannat i högstadieåldern. och han har finnar. nej, gillar inte att han börjar köra fram till mig och prata. jag vill inte.

det är snart helg, bästisten kommer hit. sen åker vi kanske nog ner till stan. men jag är trött. så innerligt trött. jag har inte ens direkt någon längtan efter att gå ut. kanske pga av möjligheten att någon handsome skulle kasta sig över mig då, men det händer ju inte så ofta.
jag behöver ligga med någon ny. för att avdramatisera det här andra. jag behöver att inte prata med honom varje dag för då trillar jag dit. jag behöver hålla huvudet högt, inte träffas på ett tag. inte behöva. motarbeta mig själv och min instinkt att ränna efter honom och bara vara tramsig och needy. inte tänka så mycket på gillandet. då fastnar jag bara i evighetsgrubbel om relationer med brist på riktlinjer.

med avstånd kan jag svalna, sluta känna någonting. sluta behöva att han klappar på mig. pillar mig i håret.,somnar bakom mig. sluta ha tid med honom, prioritera annat
jag skulle ändå bara tjura över att du anmärkte på att jag ränner hos dig. jag skulle inte ge dig något på riktigt.
men man vet aldrig vad som händer om jag är i närheten av ditt kvarter om du är söt och frågar när jag kommer. man vet aldrig. för det blir ju ändå aldrig bra av att spela svår eller stänga av. jag har legat med dig så många gånger med min mentala mur mellan oss. jag vill inte ha tillbaka den,. vi vet båda hur obehagligt det blir till sist.
men jag vet inte hur jag ska göra. hur jag kan hålla mig lagom, sval. hur jag slutar beröras, slutar fastna.
mellanting har aldrig varit min grej.
så många gånger jag sagt till alla att jag träffar bara den eller den för att ligga. och det gör jag men kanske rätt ofta, för det är enklast, men då och då är det mer men det erkänner jag nästan aldrig. jag gömmer mig bakom min sexdrift.
spelar alltid på min oberördhet.
annars vet jag inte hur jag skulle kunna hantera det. jag skulle bli ett litet miffo som har heartache allt som oftast och inte vågar närma mig alls.
när jag har heartache så har jag det i smyg.

jag läser kerstin thorvall. kerstin har aldrig haft vett att behålla sin värdighet hon har alltid behövt, haft ångest och varit för kär. jag gillar kerstin. hon kan vara jävligt självömkande ibland. men jag gillar folk som är lite för mycket, mer än de får. för det är ju så ibland.

mina axlar och ryggen är stressade. mitt huvud är stressat. jag måste sluta med det snart. jag orkar inte med det.