tjeckoslovakia

det är sommar. jag är rastlöst. alla kan inte träffa mig nu, som jag är van och bortskämd med.
vi träffas. han har en glass i handen till mig.
jag har sänkt garden lite och vi sitter och pratar i en park. jag har bett om slagsmål ett tag nu men han tror såklart inte jag menar allvar. men lite fight får vi. och jag får gräsfläckar på mina byxor. jag rasar över honom, välter honom och han välter såklart mig vidare..som en liten vante. jag får ont i handlederna efter att ha slått efter honom.
jag tror inte han förstår varför jag vill slåss. jag låter honom tro lite att det är för allt det som hänt sen innan. han talar med mig med den där rösten, han ger mig den blicken. men han följer ändå inte med mig hem. jag vill bara be honom stanna men kan inte riktigt med det. jag vågar inte få ett nej, för jag fattar ju att han egentligen inte kan även om hans förhållande är på väg ut. jag lägger märke tills hans fräkniga axlar och tänker på att jag vet att han har bäbissolskyddsfaktor på dom.
han har lyckats bli fin igen för mig och jag saknar att vakna intill dom där axlarna

fan också.