tjeckoslovakia

jag gjorde inget vettigt igår. jag läste ut en bok om en tonårstjej som dog i cancer.
eller jo..jag powerwalkade en timme och såg nip/tuc..men thats it.
gick in i sjukdomstillståndet mentalt. det där med att inte klä på sig mer än sovkläderna på hela dan..att inte duscha.
glömma äta, få inåtmage och sen mådde jag helt kasst.
nu jävlar ska jag städa..tvätta, börja packa så smått

ibland funderar jag på om jag inte alls rör mig framåt längre. att jag bara bli mer hämmad. inte kan uttrycka mig när jag blir ledsen eller arg. och bara håller käft. försöker inte ens försvara mig. bara lämnar det..skiter i det och väntar tills på att det ska gå över..tills jag slutat störa mig.
det att jag rodnar nuförtiden. att jag ofta tycker det är skitjobbigt i nya gäng. att jag faktiskt vid få tillfällen blir så nervös att jag skakar lite när alla är nya. när jag går in och känner mig som en alien.
att jag inte hälsar på dom eller säger hejdå..för att jag inte orkar bry mig om människor jag inte känner. för att jag är dålig på att vara sådär trevlig. dom kommer aldrig att se mig om jag inte säger något..dom kommer aldrig lägga märke till mig.
samtidigt som jag vet att dom vill bli tilltalade, liksom jag.. men jag skiter i det..för det är lättare så..för att jag inte alltid vågar kliva framåt. som att jag aldrig kommer lära mig dom sociala reglerna eller ta för mig på riktigt..
varför tar jag så ofta en passiv roll. varför är det ofta det enda jag vill och orkar. hålla mig undan och hålla käft
jag hoppas det här bara är en inbillningsperiod..